Vid en liten ö strax öster om Saltärna såg jag siluetten av en röd ensam paddlare, det kan bara vara Jon. Jag rundade ön på läsidan medans Jon gick på lovartsidan och när jag närmade mig "tuva" så ropade jag efter Jon...men inget svar?? Jag gled upp jämsides och skrämde vettet ur Jon för andra gången...sorry! Han satt med solglasögon, hatt och mp3-spelare och paddla lugnt och majestätiskt. Hans första fråga var -"...är det Lasse!?" Han visste precis...hehe.
Vi paddlade ett par kilometer tillsammans och jag hade flera hundra frågor om Jons paddling från Svinesund, kartunderlag, proviant och massa annat. Vi stannade till på Dunsöns östra sida, i lä för de dyningar som kom från havet. Jag hade med mig ett par fotografier från vårt förra möte, dvs när jag hälsade på med räddningshelikoptern den 30/5. Efter lite fotograferande och lyckönskande så skiljdes våra vägar igen med spår i vattnet - aquatracks!
Vilken otrolig utmaning Jon har gett sig in på...men efter en timmes paddling tillsammans tvekar jag inte en sekund på att han kommer att klara det på sina utsatta 80 dagar (eller mindre). Med ett självförtroende och utstrålning och en förmågan att skapa kontakt med människor, som Jon har, kommer många att glädjas vid ett möte med Jon på hans resa genom Sveriges kustband.
